Samtalen kring imamerna i programmet ”Uppdrag Granskning” fortsätter att engagera oss. Inte minst gäller det media. Det skrivs många spaltmeter i ämnet just nu. Sydsvenskans Heidi Avellan är en av de många skickliga skribenter som låtit datorn gå varm i sitt skrivande. Hennes artikel har som rubrik ”Familjen är värst” (se länk längre ned). Hennes debattartikel väcker lika mycket frågetecken som den ger svar.
Att Heidi Avellan och Sydsvenskan reagerar mot det som framkom i Uppdrag Granskning förvånar ingen. Analysen av den arabiska våren delas av de flesta, liksom att de farhågor som fanns, nu börjar bekräftas på en del områden. Så långt är jag med.
Det som förvånar mig är hur yvig och generaliserade Heidi Avellan blir i sin iver att tydliggöra sina åsikter och sitt avståndstagande. Det blir ett urskiljningslöst sopande, där de mest olika företeelser kopplas ihop genom övergångar i texten på ett sätt som känns riktigt olustigt. En sådan övergång, som blir en avstamp in ett obegripligt resonemang, låter så här;
Känslan går att känna igen:
Myndigheter och beslutsfattare och samhället ska inte komma här och säga hur vi ska sköta saker i vår familj.
I det som sedan följer, blandar Heidi Avellan frimodigt ner i en och samma gryta; barnaga, föräldraledighet, skola, vaccinationer, bilbälte, cykelhjälm, omskärelse av både flickor och pojkar. Medvetet (eller slarvigt) ihopmixat med argument det är svårt att säga nej till, kokar Heidi Avellan en märklig soppa.
När till exempel frågan om att familjen själv ska få bestämma över hur man vill fördela ledigheten mellan mamma och pappa läggs i samma gryta som frågorna om barnaga och omskärelse, tappar Heidi Avellan både proportioner och fotfäste rejält. En klassisk kommentar av Gudrun Schyman om att ”alla män är Talibaner” dyker osökt upp i mina tankar. Generaliserande hopkok är aldrig bra!
Dysfunktionella familjer kan ibland vara ”värst”. Därför står Kristdemokraterna i främsta ledet för att ge familjen allt det stöd denna behöver för att bli motsatsen – nämligen funktionell och ”bäst”. Familjen är fortfarande samhällets viktigaste gemenskap. Därför blir också det i särklass bästa stödet till Sveriges barn, att ge familjerna de allra bästa förutsättningarna. När familjen fungerar och mår bra, är chansen större att barnen mår bra.
I sin artikel vill Heidi Avellan slänga ut både barn och badvatten. Bättre än så kan du, Heidi Avellan!
/RJ
Länk till nämnda artikel;
http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/familjen-ar-varst